Birch–Swinnerton-Dyers förmodan

Birch-Swinnerton-Dyers förmodan tillhör området aritmetisk algebraisk geometri. Som Newton var den förste att påpeka skär en linje en elliptisk kurva i tre punkter. För detta gäller att om två av dessa punkter är rationella så är också den tredje rationell.

Låt E(Q) vara en elliptisk kurva, det vill säga en icke-singulär, projektiv kurva av genus 1, definierad över en talkropp K. Denna ekvation skrivs vanligtvis på formen y² = x³ + ax + b där a och b är heltal. Man kan visa att de rationella punkterna i K bildar en grupp under den additionsoperation som ges av att tre kolinjära punkter summerar till 0. Det vill säga:

f ( x , y ) = 0 , x , y Q . {\displaystyle f(x,y)=0,\quad x,y\in \mathbb {Q} .}

Denna grupp består av en torsionskomponent samt r antal kopior av Z. r kallas rangen för E. Associerad till E finns också en meromorf funktion L(E,s), s komplex, kallad L-funktionen för E. Den definieras som en viss eulerprodukt där faktorerna beror på antalet punkter på E över de ändliga kropparna.

L := p 2 δ ( 1 a p p s + p 1 2 s ) 1 {\displaystyle L:=\prod _{p\nmid 2\delta }(1-a_{p}p^{-s}+p^{1-2s})^{-1}}

Denna eulerprodukt konvergerar för Re(s) > 3/2.

Birch-Swinnerton-Dyers förmodan lyder:

Taylorexpansionen för L(E,s) vid s=1 har formen

L ( E , s ) = c ( s 1 ) r + termer av hogre ordning, c 0 {\displaystyle L(E,s)=c(s-1)^{r}+{\text{termer av hogre ordning,}}\qquad c\neq 0}

Förmodan innebär alltså att gruppen innehåller ett oändligt antal rationella punkter om L-funktionen har ett nollställe i s=1 och ett ändligt om L-funktionen inte har det.[1]

Historia

I början av 1960-talet undersökte Peter Swinnerton-Dyer antalet punkter modulo p (betecknas med Np) för ett stort antal primtal p för ett stort antal elliptiska kurvor vars rang var känt. Från dessa numeriska resultat förmodade Bryan John Birch och Swinnerton-Dyer att Np för kurvan E med rang r satisfierar

Grafen av p X N p p {\displaystyle \prod _{p\leq X}{\frac {N_{p}}{p}}} för kurvan y2 = x3 − 5xX går över de första 100000 primtalen. X-axeln är log(log(X)) och Y-axeln är i logaritmisk skala så att förmodan säger att data borde bilda en linje med en lutning samma som kurvans rang, vilket i detta fall är 1. Som jämförelse finns en röd linje med lutning 1 i grafen.
p x N p p C log ( x ) r  as  x {\displaystyle \prod _{p\leq x}{\frac {N_{p}}{p}}\approx C\log(x)^{r}{\mbox{ as }}x\rightarrow \infty }

där C är en konstant.

Det här ledde dem till en allmän förmodan om kurvans L-funktion L(Es) vid s = 1, nämligen att den har ett nollställe av ordning r vid 1.

Förmodan utvidgades senare till att omfatta en explicit formel för den första Taylorkoefficienten av L-funktionen vid s = 1. Denna starkare förmodan lyder

L ( r ) ( E , 1 ) r ! = # S h a ( E ) Ω E R E p | N c p ( # E T o r ) 2 {\displaystyle {\frac {L^{(r)}(E,1)}{r!}}={\frac {\#\mathrm {Sha} (E)\Omega _{E}R_{E}\prod _{p|N}c_{p}}{(\#E_{\mathrm {Tor} })^{2}}}}

där kvantiteterna i högra membrum är invarianter av kurvan, undersökta av Cassels, Tate, Sjafarevitj och andra: dessa inkluderar ordningen av torsiongruppen, ordningen av Tate–Sjafarevitjgruppen och den kanoniska höjden av en bas av rationella punkter (Wiles 2006).

Konsekvenser

Såsom Riemannhypotesen har Birch-Swinnerton-Dyers förmodan en mängd konsekvenser.

  • Låt n vara ett udda kvadratfritt tal. Om man antar Birch-Swinnerton-Dyers förmodan är n ett kongruent tal om och bara om antalet heltalslösningar (x, y, z) av ekvationen 2 x 2 + y 2 + 8 z 2 = n {\displaystyle 2x^{2}+y^{2}+8z^{2}=n} är två gånger antalet heltalslösningar av ekvationen 2 x 2 + y 2 + 32 z 2 = n {\displaystyle 2x^{2}+y^{2}+32z^{2}=n} . Den här satsen av Tunnell (1983) är relaterad till det att n är ett kongruent tal om och bara elliptiska kurvan y 2 = x 3 n 2 x {\displaystyle y^{2}=x^{3}-n^{2}x} har en rationell punkt av oändlig ordning (härmed, om man antar Birch-Swinnerton-Dyers förmodan, har dess L-funktion ett nollställe vid 1).

Källor

  1. ^ CMI, The Birch and Swinnerton-Dyer Conjecture: ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121025042618/http://www.claymath.org/millennium/Birch_and_Swinnerton-Dyer_Conjecture/. Läst 29 september 2012. 
v  r
L-funktioner inom talteori
Analytiska exempel
Riemanns zetafunktion · Dirichlets L-funktion · L-funktioner av Heckekaraktärer · Automorfisk L-funktion · Selbergklass
Algebraiska exempel
Dedekinds zetafunktion · Artins L-funktion · Hasse–Weils L-funktion · Motiviska L-funktionen
Satser
Analytisk klasstalsformel · Riemann–von Mangoldts formel · Weilförmodandena
Analytiska förmodanden
Riemannhypotesen · Genereliserade Riemannhypotesen · Lindelöfhypotesen · Ramanujan–Peterssons förmodan · Artins förmodan · Weilförmodandena
Algebraiska förmodanden
Birch–Swinnerton-Dyers förmodan · Delignes förmodan · Beilinsons förmodanden · Bloch–Katos förmodan · Langlands program
p-adiska L-funktioner